– Vi ser tydligt att presidenten i de här länderna, trots konstitutionella förändringar, behåller sin ställning och fortsätter vara den ledande figuren i det politiska systemet. Varken partier eller parlament har än så länge klivit fram och blivit den arena som man teoretiskt skulle förvänta sig, säger Thomas Sedelius, professor i statsvetenskap och projektledare för projektet Semi-Presidential Shifts in the Shadow of Russia: Executive Power and Party Behavior in Armenia, Georgia, and Ukraine, Länk till annan webbplats. finansierat av Östersjöstiftelsen. Länk till annan webbplats.

Nya demokratier

Efter Sovjetunionens kollaps var det många tidigare republiker som valde att gå mot det som kallas för semipresidentiellt system. Det vill säga ett statsskick där presidenten delar den verkställande makten med en premiärminister och regering utsedd av ett folkvalt parlament. Hit hör länder som Frankrike, Polen och Tjeckien. I den aktuella studien ingår Armenien, Georgien, Ukraina och i viss mån även Moldavien. Länder som visserligen idag är mer demokratiska än auktoritära men fortfarande befinner sig i en gråzon.

– Det man förväntar sig i ett skifte där presidentens makt försvagas är att premiärministern ska kliva fram och ta en tydligare roll, så som det ser ut i Finland till exempel. I vårt projekt tittar vi på den här dynamiken mellan president, parlament och regering. Problemet som kan uppstå i en sådan här situation är att parlamentet riskerar att bli ganska oförutsägbart, att det är svårt att nå enighet och kraft i olika frågor, säger Thomas Sedelius.

Starka presidenter - svaga partier

Hittills är fortfarande presidenten den dominanta aktören . Presidentvalet ses fortfarande som det viktigare valet och det finns en förväntan hos folket att presidenten ska vara en stark ledare. Mot bakgrund av ländernas historia, svaga politiska partier och därför oförutsägbara parlamentariska situation, är det inte förvånande menar Thomas Sedelius och hans kollegor.

– I många av de länder som har det här semipresidentiella statsskicket har det varit en dragkamp om den reella makten mellan president, parlament och premiärminister. Detta har lett till konstitutionella konflikter kring vem som egentligen ska leda landet, säger han.

Siktar på EU-medlemskap

De som argumenterar för en stark presidentmakt lyfter vikten av ett tydligt och effektivt ledarskap och beslutsfattande. Inte minst i kristid. De som förespråkar en svagare presidentmakt säger att med ett starkare parlament minskar risken att få en auktoritär president.

– Det senare är ett väldig starkt demokratiargument. Flera av länderna delar också ambitionen att komma med i EU och där är en demokratisk maktfördelning väldigt central. Förespråkarna för en svagare president ser också att presidentsystemet medför risk för politisk låsning likt dem vi ser i USA, som ju trots allt är en fungerande demokrati men där en majoritet i parlamentet som inte är på presidentens linje, kan ställa till det, säger Thomas Sedelius.

Genom projektet hoppas forskargruppen kunna stärka den kunskap som redan finns kring demokratins utveckling i de tidigare sovjetrepublikerna. Något som i sin tur kan bidra till en ökad förståelse och kunskap om det säkerhetspolitiska läget regionen befinner sig i idag.