Enligt honom är det konstnärerna själva som ligger i framkant och ekokritiska aspekter har länge funnits i vår samtidskonst. Samtidigt har konsten kommit att fungera som en legitimering av den moderna expansionen och framstegstanken i vårt fossilberoende moderna samhälle. Trots att konsten varit på ytan radikal och samhällskritisk har den också blivit en del av att ”råttracet” där allt ständigt måste utvecklas, menar Dan Karlholm. Och nu är vi i en situation där vi måste ställa om.

– Den här boken är vårt svar på frågorna om konstens förankring i ett större ekologiskt perspektiv. Den gröna omställningen är nödvändig, det får effekter på alla vetenskaper inklusive vår egen. Alla måste tänka i nya banor och det här är vårt sätt att bidra till en mer hållbar ekologiserad konstvetenskap.

I boken finns en mångfald av ämnen såsom landskapsarkitektur, koloniala strukturer och samtidskonstnärer som arbetar med is med historiska fenomen från antiken till vår egen samtid.

– Det handlar om att etablera en ny nyfikenhet och ödmjukhet inför konstverken som materiella artefakter, de är natur. Inte bara stenbumlingen som blir skulptur eller pigment ur jorden som blir målarfärg utan också det digitala konstverket är lika materiellt beroende av fossila produkter som ädelmetall och kisel. Det vi kan göra är att skapa en större medvetenhet att allt hänger ihop, att vi befinner oss i ett ekologiskt system.

Som ett led i satsningen att skapa en mer hållbar konstvetenskap har Dan Karlholm även varit med och startat upp en kurs i ekologisk konstvetenskap.

– Vi har sett ett stort ekointresse hos våra studenter och hoppas att den här kursen, som är öppen för alla, ska kunna starta våren 2025, säger Dan Karlholm.